Livet i full fart

Det är full fart i det här hemmet nu, och jag antar att det kommer att lugna ner sig någon gång om 10 år eller så? Vardagen rullar på, och det funkar bra, men det finns ju ingen tid eller plats för improvisation. För att det skall rulla så måste det vara planerat: vem åker först till jobbet, vem kommer tidigare hem, vad skall vi äta? Det finns inte direkt utrymme för att freestyla så mycket på de få timmarna som finns efter att jobbdagen är slut.

Efter det superintensiva halvåret som hemmamamma i London känns det ändå rätt bra nu - det är kul att gå till jobbet, och det är kul att komma hem på eftermiddagen. Ofta hinner vi vara ute en stund på gården innan middagen (vill inte ens tänka tanken på novembermörker nu!), men sen är det middag-buuklubben-läggdags och vips är klockan 8. Och vill en ha något eget gjort så skall det ske på de få timmarna som kommer efter det.

Det är väl bäst att bara konstatera att kalendern är vår bästa vän just nu, står det inte i kalendern finns det inte en chans att klämma in det. Det mesta som inte är akut blir bortprioriterat, och vill någon träffa oss får de ha rätt stor framförhållning. Den lilla tiden som är kvar som är gemensam vakar jag över som en hök, men försök nu sen hitta balansen också och unna allihop egentid. Det går ju inte att få ihop ekvationen hela tiden, men än så länge är jag rätt nöjd med resultatet. Vi får lov att utvärdera på nytt när vi levt med vardagspusslet lite längre.