Less or more

Här är mormor&morfar ännu kvar i London och juristen har ännu semester, så vardagen efter jul börjar först i medlet av nästa vecka för oss.  Det har varit så roligt med sällskap de här dagarna och vi har hunnit beta av en massa punkter på vår London-to-do-lista, ätit gott och gjort en hel massa utflykter. Barnen älskar att alltid ha någon som har tid för dem och för oss vuxna är det också som semester i hemstaden med lite liv utanför de vanliga rutinerna.  Ikväll firar vi nyår tillsammans, även om jag redan förvarnat alla att jag inte tänker vaka till midnatt. Tror inte jag har gjort det på fyra år typ? Nyår är inte så viktigt för mig, hösten känns ofta mer som en nystart än nyår. I vilket fall som helst så kommer år 2017 att föra med sig ganska stora förändringar för oss - vi inleder året här i London men ganska snart blir det dags att flytta tillbaka och sen skall jag börja jobba. Efter över två år hemma då kommer det att bli en stor omställning för alla, men den omställningen bö

Vi har haft en fin Londonjul med hela stora familjen samlad - kusinerna hittade bums varandra och har mittiallt blivit så stora att de springer upp till övre våningen och leker länge tillsammans medan vuxna (och en ettåring som är glad av att äntligen få odelad uppmärksamhet) kan sitta och äta och prata länge.  Vi åt engelsk julmiddag med kalkon ich hela köret på julafton och så kom julgubben natten till juldagen. Och set, mina vänner, var en bra grej! Julafton var lugn och fullständigt tjat-fri: alla visste att julgubben kommer först då man somnat så det var inga "men kommer han snart då?!?!" och sen när de vaknade så var det noll väntan utan bara glädje och iver. Och pussel och pyjamasar och spel och böcker. Fina klappar till fina barn.  (Suddig bild på fyraåring med nya London-delar till tågbanan och glad ettåring med egen Pippiryggsäck!)

Väntan, väntan. Vi väntar så mycket nu. Det är första året som B faktiskt på riktigt greppar det här med jul - och hos oss är det ju dessutom alltid kombinerat med födelsedag (tänk att det redan gått fyra år sen det här !), så det är mycket att vänta på nu. B går omkring och leker julgubbe med " Hemma hos jultomten " under armen som referensverk, han lekskriver listor över vem som gjort vad som varit snällt, han bygger flygplan och matar renar och inspekterar julklapparna som tomtarna gör i boken ungefär hela tiden. Resten av tiden leker han rymdraket eller astronaut (stort intresse just nu!), eller funderar på vad han fick i födelsedagspresent i fjol. Det är bäst att man bygger upp en referensram för årets födelsedagspresenter... Förutom jul och födelsedag väntar vi dessutom på julbesök, så det räknas nätter tills mommo&mofa kommer, tills kusinerna kommer, till födelsedagen och tills julgubben varit här (vi kör engelsk jul i år och julgubben kommer natten till juld

För någon vecka sedan nådde vi halvvägs i vår London-vistelse och då hade juristen och jag gemensam feedback-session (ingen lyssnade på barnen, tyvärr) och skrev en lista på saker vi ännu vill göra innan vi åker hem till Finland igen. Eftersom vi sällan velar hemskt länge ställde vi genast igång att beta av punkter på listan och bockade av både Westminster Cathedral, London eye och Big Ben följande dag. Den här kortpacken med turistkort har varit så bra - perfekt för att skapa turistinspiration också hos mindre barn! På baksidan står det en hel massa om det som finns på bilden, men det är lite överkurs för vår snart fyra-åring ännu. Big Ben imponerade på oss allihop - så mycket finare i verkligheten än på bild, hela tornet var alldeles guldskimrande i eftermiddagssolen. Så här ser det allt som oftast ut hos oss: den yngre springer och knatar på "uuuia pinga! uuia pinga!", och den äldre sitter bekvämt i vagnen och låter sig skuffas omkring.  S

Långt efter läggdags och det låter som en hönsfarm i barnens rum.  - Nu får ni sluta busa, klockan är mycket och det är dags att sova. Om ni ändå inte läser böckerna så släcker jag lampan här utanför så är det lättare att somna.  B:  - jag vill nog tro att jag skall läsa, men jag tror inte att jag kommer att göra det. Det är mycket roligare så här. 

Inledde min lediga torsdag starkt med att gå på konstutställning och se abstrakta expressionister - hela högen med Rothko och Pollock i spetsen är utställda i London ännu någon vecka och det var definitivt värt en titt. Tyckte speciellt om de där fina med stora färgfält som nästan såg ut att sväva på duken.  Sen uppvägde jag all högkultur med att ta en sväng i legobutiken och kolla på BigBen i legoklossar. Att låta göra en byggsats av min selfie lät jag ändå bli. Den här gången.  Måste komma tillbaka med barnen för att ha ett svepskäl till att sätta sig och bygga vid legoborden. 

I söndags kom juristen och jag iväg på tumis för första gången den här hösten - vi hade bokat bord på Hakkasan som med sin mechelinstjärna lär göra stans bästa dimsums.    Och visst var det gott! Fat efter fat med dimsums med olika smaker och tillslut när vi trodde att vi nått slutet på menyn dök det ännu upp två rätter till. Och finns det ett chokladalternativ på menyn kan jag inte avstå, så vi var minst sagt mätta när vi var färdiga.  Hakkasans söndags-koncept Dimsum madness är väldigt populärt, och vi kände oss väldigt lokala som hittade det - restaurangen ligger på en liten smal återvändsgränd dit man definitivt inte har ärende om man inte vet vart man är på väg. Bara det där sammetsbandet tvärs över gatan som skvallrar om att här finns det något som inte är bara en bostad. 

"mamma, han sjunger Heads Shoulders knees and toes" Så kan man också se på Rodin.  Vi tillbringade eftermiddagen på V&A museum som hade överträffat sig själv igen och skapat en ny skattjakt för barn. Man plockar upp en karta vid ingången, föräldern får en luntlapp och så navigerar barnet runt och letar efter bl.a julkrubban från medeltiden, tallrikar på keramikavdelningen, en barocktavla där de sjunger julsånger och emaljerad ask med julgubben på. Det finns allt mellan himmel och jord på det där museet - och att visa upp sina samlingar så här är dösmart: alla ser saker man inte skulle ha sett annars och barnen knatar på i över en timme och är nöjda då de får ett kryss på sitt papper, eller, i det här fallet, är ett steg närmare sin vikta julgran som skattkartan blev till då man hittat alla saker.  Utmärkt självständighetsdagssysselsättning för små kulturbarn och -mödrar!

Att sysselsätta en treåring i ca 2h medan lillasyster sover dagssömn är utmanande i längden. Oftast får han titta på paddan, men ibland får en pysselinspiration och lyckad engagera honom. Nu med jul på kommande så finns det ju lite mer att ta av - marknaden för teckningar att hänga på väggen blir rätt fort mättad.  I dag fick vi värsta flowet och gjorde två bra treåringspyssel (tips,tips!): - en girlang av pappersremsor. Tänkte först att vi skulle limma men tejp är snabbare för otåliga treåringar. Det tog just passligt länge.  - ljuslyktor av tomma glasburkar. Skala om dem med äggvita i så det kommer överallt och skaka sen om dem med socker i så det i sin tur kommer överallt. Färdigt! Det här gick för snabbt, det tog ca 2minuter. Men det blev snyggare än girlangen. Take some, loose some. 

Mycket ivrig över att påbörja den här fina adventskalendern imorgon!  För övrigt känns det som att adventskalendrar mer och mer är vuxna grejer nu - det är ölkalendrar och chokladpraliner och whatnot. Baserar den här observationen iof på mitt instaflöde där det finns hemskt få barn, så det kanske är en snedvriden undersökning. Våra barn fick en papperskalender att dela på, lilltösen fattar ju ändå inte och B har inte insett att det finns bättre alternativ i världen 😂

Efter en ganska jobbig vecka var det så välkommet med besök på veckoslutet och en liten break från vardagen. A&J kom till London på mini-weekend utan barnen och det kändes nästan som minisemester för mig också att lämna barnen och juristen hemma på lördag eftermiddag och gå på afternoon tea med A på tumis på lördag eftermiddag och tala igenom allt som hänt under hösten. På kvällen åt vi alla middag tillsammans utan barn, något som säkert inte hänt på ca 3 barn eller lika många år. På söndag hann vi ännu ta en promenad genom Kensington gardens innan vi åt brunch tillsammans - så vårt vakio söndagskoncept här: via lekparken till något brunchställe, fram med lite pysselböcker så barnen är nöjda tills de får ägg/pannkakor/croissanter/whatever och så hinner man sitta en god stund och njuta av söndagen tills det är dags att gå hem och sova dagssömn). Efter att ha vinkat hejdå till A&J skrapade vi ännu ihop söndagskrafterna och tillbringade eftermiddagen på the Transport muse

Det finns inte många saker jag går omkring och längtar efter här, men en sak både juristen och jag suckar över många gånger i veckan är internet och telefonnätet. I det här tekniska u-landet så funkar det helt enkelt inte, och när man är van med internet som är både snabbt, välfungerande och finns överallt, hela tiden, så känns det här som en återgång till 90-talet. Det är mer regel än undantag att det inte finns internet och om det finns så är det trögt och låååångsamt. Textmeddelanden går inte alltid fram och om det inte finns hörbarhet på mobilen så rycker man mest på axlarna. På juristens jobb använder de trådtelefoner för det finns inte signal för mobilnätet i huset. Att de dessutom inte har laptops utan använder stationära datorer är en annan story. Hemma har vi det största nätpaketet som finns att tillgå i det här landet med den tekniken som finns, och det fungerar oftast. Men om det väljer att sluta fungera mitt i ett avsnitt av the Crown så finns det inte så mycket annat

Efter tre månader i London är vi ganska förbluffade över hur snabbt ett barn snappar upp ett nytt språk. Barnen går inte på dagis men hör såklart engelska överallt hela tiden. Dessutom går vi på musiklek en gång i veckan och sjunger många av de engelska sångerna hemma också.  Med det här som (ganska mager) grund har B lärt sig hur mycket som helst: han kan säkert ett tiotal sånger och massor av ord och fraser, men framförallt är han intresserad av att lära sig. Han frågar nonstop vad folk säger, han upprepar det han hör och när han leker pratar han "engelska" - en fullständigt obegriplig rotvälska med några enstaka ord engelska här och där men med helt rätt språkmelodi. (Den lek-engelskan kan jag bli galen på, men det är en annan femma....) Vi går ganska ofta till bibban och jag brukar simultanöversätta böckerna till svenska medan jag läser, men den senaste tiden har han börjat kräva att jag skall läsa dem på engelska också. Först några gånger på svenska, antagligen så han ve

Vi hade besök över veckoslutet och det var superkul, men efter varje besök får barnen någon slags besöksbaksmälla. Eller kanske det är jag som får det, vem vet - slutsatsen är iallafall att vi är fullständigt ur synk.  Idag var det en dag då alla meningar antingen började med Mamma! eller slutade med mamma?!?! och sånt blir jag galen av. Att inte kunna tänka en tanke utan att måsta svara/titta/hitta något/trösta/säga nej med en halv minuts mellanrum.  Efter middagen var jag så trött på alltsammans att jag hällde en halv flaska badskum i badet och placerade dem där bland bubblorna och så satt jag brevid och hade dem iallafall placerade en stund.  Nu sover de och ser så snälla ut och rummet doftar tvål.  Imorgon är det kursdag och jag får diskutera med vuxna människor. Halleluja. 

På veckoslutet firade vi farsdag i fantastiskt väder - nästan 15 grader varmt, solsken och klarblå himmel. Alltmedan mitt instaflöde fylls av bilder på folk i skidspåret eller pulkabacken. Det här gången åkte vi inte speciellt långt bort utan bara en bit med metron till Camden market. Som vanligt kom åkte vi iväg lite halvspontant och hade noll kunskap och noll förväntningar på vad det skulle bli av dagen, men den här utflykten blev en av de där allting blev bättre än vi trodde att det skulle bli. Camden market var trevligare än jag hade trott, vi fick bättre mat än vi hade väntat oss, barnen hade tålamod med lång väntan på restaurangen och efter lunchen promenerade vi ner mot Regent's park medan J sov i vagnen. Oförberedda som vi var hade vi inte insett att vi skulle hamna mitt i ett område med långa kanaler med flodbåtar - det var verkligen superfint att promenera där i solskenet och inte behöva trassla över vägar och trottoarkanter mellan bussar och taxin. En passlig

B brukar ofta få välja vart han vill gå då vi skall gå ut, och nuförtiden väljer han ofta att gå till Holland Park. Till skillnad från Kensington Gardens är det en s.k. engelsk park dvs det är inga gräsmattor eller rabatter utan bara stora skogsområden, men det finns gångvägar man skall hålla sig till, parkbänkar här och där och några lekparker att välja på när man tröttnar på naturen. Oftast vill B ändå leka här: ... strax till vänster om gångvägen har de fällt några träd och lämnat ca halvmeterlånga bitar av stammarna kvar. Här står jag och ser på ekorrarna medan barnen klättrar och balanserar och leker kiosk och restaurang. För en finländare är det här inte speciellt exotiskt, men för alla dessa Londonbor är det här fullständigt främmande. För det första har barnen halare eller utebyxor på sig (konstig grej 1) och sen får de klättra på smutsiga stockar (konstig grej 2) utan att deras föräldrar säger nånting (konstig grej 3). Vareviga gång vi är där får jag kommentarer i sti

Ibland argumenterar man över så konstiga saker med en treåring. Den här veckan har vi sjungit mycket Broder Jakob för den kan man sjunga på både finska och svenska och engelska och sånt är kul just nu.  Ända tills jag tillbringade en kvart av veckans jobbigaste tid (fredag eftermiddag, lätt!) med att försöka förklara varför det är broder Jakob och inte grodan Jakob - han hade insett det själv, men besvikelse var så stor så stor.  Dessutom är det inte som om man skulle kunna förklara det hela med munkväsende och kloster och sånt, så det var ganska omöjligt att komma på en vettig förståelig förklaring för en treåring... 🐸

På söndag hoppade vi på tåget till Oxford, åkte en dryg timme och kom fram till en söt liten universitetsstad med smala gränder och kullerstenar och Harry Potter fans överallt. I oxford filmades en del av interiörscenerna i Harry Potter-filmerna , och det drogs det nytta av nu. Tyvärr hade vi lite otur för Christ Church College som vi hade kommit för att se öppnade först sent på eftermiddagen och jag blev sjuk medan vi var där, så en del blev osett, och dessutom var det en alldeles superkall och blåsig dag. Men vi får väl ta det som en ursäkt för att komma tillbaka en annan gång! På Paddington när vi kom hem igen råkade vårt tåg stanna precis bredvid Paddingtonstatyn, frågan är om kanske inte den ändå var det bästa med utflykten om man frågar barnen. (kolla in den lite lustiga ursäkten på staketet mot bygget bakom statyn...) Save Save Save Save

Den femte november firar engelsmännen Guy Fawkes night - år 1615 försökte han bränna upp hela houses of parliament med kung och regering och alltsammans, och att den kuppen misslyckades firar man sedan dess med stora brasor och fyrverkerier. I de flesta stora parker ordnas bonfire nights där man får skjuta egna raketer, men de lär vara fullsmockade med folk (tänk havis amanda på vappen), så att gå dit med barn är inte en möjlighet. Så ganska ypperligt då med en egen liten park på andra sidan gatan där det ordnas privat fireworks party - alla ansöker snällt av garden committee om att få köpa biljetter och ställer upp på talkoarbete veckan innan och så har vi ett eget fireworks party med en kokkobrasa storlek enorm medan de oinbjudna får stå utanför på gatan.  Det intressantaste var nästan att alla som bor inom 100 yards var inbjudna, så ingen kunde klaga på för hög musik eller för stor kokkobrasa eller för mycket raketer, så här kördes det på för fullt. Det var mulled wine

Nu börjar julsäsongen komma igång här också, och först av festligheterna var juristens jobbs julfest - a.k.a the annual dinner dance. På deras byrås julfest klär alla 1000 anställda på sig smokingen, tar med sin avec och alla ca 2000 personer går till stans största ballroom där alla äter sittande middag och konverserar med partners och sekreterare och vem som nu ödets lott har satt i ens matbord. Själva platsen var superfint gammaldags elegant med kristallkronor och mässing och serveringspersonal i vitt, men när vi gick hem var det hela nog mest som vilken pikkujoulut som helst plus smoking. Kul kväll, i vilket fall som helst!

Förra veckoslutet var min syster och mamma här och det var alldeles superroligt att se dem. Vi gjorde lilla kulturrundan med Saatchi-gallery och Tate modern och kompenserade för det med lite shopping. Det är ju sen gammalt att ett museum är värt åtminstone ett nytt klädesplagg. Måste ju ha balans i livet så att säga.  På saatchi hängde det en hel vägg med bara kastruller, det såg ut som knappar på långt avstånd och var riktigt fint.  Sen lunchade vi lite på en restaurang jag gått förbi och drömt om - en där teet kommer i silverkanna och man vill ha tid att njuta och inte behöva simultanläsa Lilla Anna och menyn, så barnen fick stanna hemma och vi fick värdefull tid på tremanhand.  Efter att de åkte hem höll värmen i sig ännu en dag men ungefär samtidigt som instagram började fyllas av snöbilder hemifrån sjönk temperaturen här också och nu är det vantar och mössor som gäller också här.    Sånt blir man lite deprimerad av så det har blivit rätt mycket inneaktiviteter den här veckan. Lite

På torsdagkvällar är det min egen tid, och nu på hösten går jag en kurs i Leadership & Management på London City University. Grundtanken var att jag skulle ha något att göra  som dels skulle erbjuda lite vuxenkontakt (det är trots allt lite tunnsått med vuxendiskussion i min vardag just nu...) och samtidigt ge mig lite mer kött på benen i min jobbroll. Så jag sökte fram den här kursen på City Universitys öppna avdelning som visserligen inte ger några studiepoäng eller motsvarande, men som jag tror kommer att lära mig både det ena och det andra. Som den konsult jag är (och det faktum att säkert närmare 80% av vår bekantskapskrets jobbar med någon som liknar konsultuppdrag) har en av de mer intressanta aha-upplevelserna hittills varit att alla inte jobbar som konsulter! På kursen finns folk som jobbar på sjukhus, hotell, universitet, resebyråer och så jag (och några andra konsulter :). Gemensamt för oss alla verkar vara att alla är relativt nya teamleads med ca en handfull personer

Den senaste tiden är det som om barnens relation till varandra skulle ha förändrats. Plötsligt har de egna som skämt sinsemellan, söker varandras sällskap och leker tillsammans utan att man behöver vara med och vakta att de inte gör varandra illa. Förutom åldern (B är nu 3år 10mån och J är 17mån) tror jag mycket har att göra med att J har börjat prata. Det kommer en hel massa ord nu och iom det är ord man förstår så kan barnen äntligen kommunicera sinsemellan. Hon pratar på och han "översätter" vad hon säger och är hennes tolk och skiner som solen då han lyckas tolka rätt vad det är hon vill eller vill ha. Dessutom har J utvecklats motoriskt och förstör inte omedelbart allting som B har byggt med legoklossarna eller i sandlådan, så det uppmuntrar också honom till att ta henne med i leken när hon inte är en fullständig godzilla hela tiden. Plus att hon ju nu är så stor att man inte mera behöver hålla henne med silkesvantar hela tiden, utan hon klarar av att hänga med i ha

I matbordet diskuterar vi pelikanerna vi såg i St James's park idag. Bovarna i dramat.  B: varför kommer det ut eld där uppe på dem? tystnad och lite förbryllade blickar mellan mig och juristen. Vad menar han nu? jag: (Aha-moment!) Du menar vulkan? B: jo. varför kommer det eld där uppe på dem? Pelikan - vulkan. Same same, but different.

Lånar en lista hos Peppe som motvikt till alla London-nyheter Jag kan:  multitaska like a pro. Tack till barnen för att jag lärt mig det. Jag kan inte:  gå och lägga mig i vettig tid om jag är ensam hemma.  Jag köper:  all frukt hos en jättesöt frukthandlare på Portobello Road.  Jag borde:  städa oftare, men orka nu sen med det. Älskar när det är rent och fint, men är så lat innerst inne och hatar att effekten av städningen alltid försvinner på ca 2h i vår lilla Londonlya. Jag måste:  gå in i nätbanken och kolla att vi inte missar några DL på några räkningar från hemlandet. Lite logistiskt svårt att ha en fot i Finland och en i London ibland. Jag vet:  mycket. Och tvekar inte att säga det. Men jag har blivit bättre på att tänka efter först. Jag tycker:  samma svar som ovan... Jag tänker:  på hur vi skall göra med vardagspusslet när jag börjar jobba igen i vår. Jag lyssnar:  väldigt lite på musik. Är superdålig på Spotify och då jag någon gång vill lyssna på något bl

På många sätt har vårt val av bostadsområde visat sig vara ett lyckokast, men en av de allra bästa grejerna som jag är glad för varje dag är att vi har tillgång till en egen park på andra sidan gatan. Nära oss finns visserligen både Holland park och Kensington gardens som är stora och fina, men det tar ca 15min att gå dit, och orka nu sen med det två gånger per dag.  Så istället går vi bara över gatan och låser upp grinden och har en alldeles egen park som är stor som ett helt kvarter till vårt förfogande.  Det hela styrs med järnhand av Garden Committee och det finns regler för precis allting, men om man håller barnen borta från blomrabatterna och från den gräsmattan som är "silent lawn" och inte spelar fotboll om man är fler än 8 personer som fyllt 13 år och inte har skor med nabbar under så är man ganska safe. (Och har man en hund måste man skicka in porträttbilder på den så de typ kan identifiera vem som inte plockar upp efter sig...) Men vi är mest i någon av de två lekp

Vi har/hade en lista med några saker som vi vill göra under det här halvåret här i London, och betar sakta av punkterna en efter en. Det är en av fördelarna med att veta att vi bara har ett halvår på oss - man får saker gjorda. Veckoslutets punkt: Skottland! Juristen höll ledigt från jobbet på fredag och vi flög upp till Inverness och hyrde en bil (för en gångs skull blev vi uppradade på uthyrningen och åkte iväg med en sportig liten audi med för många hästkrafter istället för en skoda octavia som vi hade beställt...) Urquhart castle och Loch Ness Barnen somnade båda ganska snabbt och juristen och jag njöt av utsikten och lugnet då vi körde ner längs Loch Ness vänstra sida. Inget monster såg vi, men nog den ena butiken som sålde monstermemorabilia efter den andra och parkeringsplatser för att ta bilder på utsikten med 500m mellanrum. Den här rutten är antagligen ganska vältrafikerad av turistbussar på sommaren, men nu var det ganska lugnt och stilla. Sen var det bara k

Ända sedan vi började leka med tanken på att flytta till London har juristen talat om att han gärna skulle gå se på fotboll när vi är här, så när flytten sen blev av så var det en självklar grej att vi såklart skall gå på match. Så, på lördag åkte vi till Wembley Stadium för att se England spela mot Malta i VM-kvalificeringsmatcherna. Det här var den första fotbollsmatchen jag såg live, och det var nog en roligare upplevelse att se den här med dryga 80 000 andra åskådare än att se någon ligamatch i Finland... Likheter med större idrottsevenemang i Finland fanns det såklart - det var hot dogs och halsdukar och skjortor och ljummen öl i plaststop och hejaramsor, men det var också God save the Queen och fotbollsspelare jag bara sett på TV och såklart det allra bästa sällskapet (dessutom första gången vi gjorde något på tumis här!) När alla 80 000 sen skulle hem från stadion blev vi förvånade över hur bra det fungerade. Vi hade visserligen superbra platser så vi kom väldigt snabb

Då man kommer från den finska bubblan där alla är måna om att alltid klara sig själv och absolut inte be någon om hjälp någonsin någonstans känns det på många sätt konstigt och ovant med betjäning, service eller bara lite vanlig hederlig hjälpsamhet. Då man rör sig med barnvagn i Finland (och speciellt då man rör sig med syskonvagn) är den vanligaste kommentaren "Onpa vaikean näköistä." Sen kanske de frågar om man behöver hjälp. Mest tittar folk bara på en.  Här hinner man knappt stanna vid en butiksdörr eller vid ett övergångsställe eller en trappa innan någon frågar om man behöver hjälp. Överlag känns London mycket barnvänligt - överallt dit man kommer är barnen välkomna och det trollas ofta fram kritor och något för dem att sysselsätta sig med. Nu har vi visserligen inte tagit dem till så jobbiga platser, men ändå känns det inte som att vi är jobbiga kunder här, som man ofta känner sig i Finland. Här är dubbelvagnen ute på språng och har just hittat St Pauls Cathe

London skämmer verkligen bort oss med fina höstdagar nu - det har varit en hel lång rad av varma soliga dagar då barnen klarar sig med fleece och man själv kanske drar på sig en vindtät väst över tröjan (det blåser kallt!). Än så länge är det dock inget problem alls med lekplatsvädret, vantarna är ännu långt nerpackade någonstans. De flesta träd är ännu gröna och har bara nyligen börjat tappa de första bladen, så hösten är mycket senare här än hemma i Finland.  Vårt husbolaget följer tydligen mer kalendern än termometern, för den 1.10 kopplades värmen på och nu är det varmt (eller snarare hett) hemma hos oss. Dessutom verkar vi bo rakt ovanför värdecentralen för det surrar i batterierna hela tiden (tänk hytterna under bildäck på Silja line). Men det är smällar man får ta - kanske har vi det passligt varmt på vintern om vi har hett nu? Som före detta anställd på ett fjärrvärmebolag skär det ändå i själen lite när alla bara öppnar fönstren och vädrar ut värmen, men energieffektivitet är

På veckoslutet hade vi besök för första gången och senast nu när våra kompisar kom och hälsade på i vår vardag känns det verkligen som att vi bor här.  Det var så roligt att ha sällskap! Barnen hittade varann direkt och hela veckoslutet gick superbra, även om det blev långa intensiva dagar då vi rullade runt London med vår karavan bestående av tre barnvagnar... Vi körde med en programpunkt per dag - science museum på fredag (favorit i repris för oss) och Transport Museum på lördag (kommer att bli en favorit!) och det var just passligt. Antagligen skulle barnen ha varit lika nöjda med att bara åka tunnelbana eller dubbeldäckare hela dagarna... På söndag hade vi sällskapsabstinens och svårt att hitta rutinerna igen, B funderade igen lite på varför vi bor här när gästerna for hem och vi gick inte riktigt något gjort.  Som tur behöver vi inte vara sysslolösa så hemskt länge, redan i slutet av veckan får vi mer besök!

Våra barn har blivit såna superkämpar (eller kanske bara lite större?) här - idag låste jag ut oss och vi måste huxflux åka till juristens jobb efter en nyckel så vi kunde komma hem igen.  Så istället för lunchdags och sovdags fick de finna sig i en en-och-en-halv-timmes utflykt med taxi och två tunnelbanor och äta en halv triangelsmörgås till lunch och de gjorde det utan att knota alls. Så superstolt över våra små storstadsbor. Nu skall jag fixa fram en nyckel att ge husets dörrvakt, för även om det gick bra idag är det inte så hållbart att inte ha någon reservnyckel lite närmare än i city. 

Via en facebookgrupp för finlandssvenskar i london snappade jag upp att det skulle spelas barnteater på svenska i finska kyrkan på veckoslutet, så det snappade vi ju upp direkt.  Precis som de andra finska kyrkorna jag varit i i Hamburg och Berlin så var den här mycket mer mötesplats och skvallercentral än kyrka - det var mumin och renskav och lingon och juhla mokka för hela slanten. Nu har vi inte varit här tillräckligt länge för att börja sakna något ännu men deras lilla butik gav en ganska intressant bild av vad utlandsfinländare börjar sakna efter en tid: tydligen är tallsåpa, kaffe och ärtsoppa det som efterfrågas. Finska sjömanskyrkan ordnar en hel massa program för utlandsfinländare och de hade en lång lista på olika program som skulle passa oss och barnen, men det ligger fullständigt på fel sida av stan för att vi skulle börja åka dit och leka. Dessutom kan det ju vara bra att iallafall försöka hitta någon lokal bekantskap istället för att enbart söka sig till andr