Less or more

Julen närmar sig sitt slut, men det har varit så mysigt att jag inte ännu är redo att plocka undan julgranar och glöggflaskor och pralinaskar, som tur får de legitimt hänga med ännu åtminstone över nyår! Juristen jobbar förhoppningsvis kortare dagar den här veckan så riktigt ännu behöver vi inte återgå till vardagen på heltid. Julafton hemma hos oss gick jätte bra - det var lugnt och ostressat och barnen var glada och fick fina fina julklappar (så kloka gåvogivare i år) och gick och lade sig utan problem, och efteråt firade vi "vuxenjul" med klapputdelning för vuxna. Perfekt liten julblandning där! Juristen och jag klarade av julmenyn med hedern i behåll även om den kokta potatisen aldrig uppenbarade sig på bordet. Det visade sig att det var för svårt för oss att hålla koll på den enda saken som inte kunde tillredas i förväg... En juldag med full fart med alla kusiner senare var det ganska skönt att bara vara hemma och ta det lugnare på julannandag. Och sen kom ju snön n

Grannen står så grön och grann i stugan och det är lika grönt ute på terrassen. Men det blir en utmärkt jul iallafall - här är skinkan i ugnen och allt annat är så gott som klart.  B funderar över var tomten kommer att parkera sina renar och om några timmar kommer släkten.  God jul!

Bara några dagar kvar till jul nu, som hos oss dessutom sammanfaller med Bs treårsdag. I år är första året då han förstår vad födelsedag innebär och det diskuteras och funderas över allt som kommer att hända. Kalaset hade vi redan igår och en kvart innan gästerna kom var han så nervös att han inte visste vad han skulle göra med sig själv. När gästerna sen väl kom gick det bra, och jag tror och hoppas att han var nöjd med kalaset efteråt.  Om födelsedag är bekant är begreppet jul mer abstrakt - han vet att det är jul snart men tror inte han riktigt vet vad det betyder, så får se vad reaktionerna blir. Det är ju så mycket som är annorlunda den dagen - vi får gäster och äter konstiga saker och vuxna kanske vill sitta längre vid matbordet (önsketänker här) och paket och hela faderullan. Jaja, vi tar det som det kommer. Hos oss kommer reaktionerna oftast fördröjt: har något varit jobbigt och konstigt är det nästa dag han sätter sig på tvären.  Min målbild är som alltid juldagskvällen då bar

Tyst i huset.  Städar undan alla installationer en snart treåring hinner skapa under en dag - en slev och en röd skål full med barnmatsburkslock ("pengar"), en plastlåda med tre tuscher och en servett ("korvar och plättar"), en liten ryggsäck med några burkar modellera och triljoner duploskapelser bestånde av fyra eller fem klossar på varann ("stryklod" och "symaskiner" och "båtar"). Dricker en kopp te och äter godis. Funderar på om jag skall orka se på något av alla bandade avsnitt av Bron jag inte hunnit med ännu.  Tittar på sovande barn och plockar upp gosedjur som fallit ur sängen.  Imorgon är en ny dag. 

Efter en dålig dag (trotsiga, övertrötta och gnälliga barn ger arg och otålig mamma som ger trotsiga och gnälliga barn) tänker jag ignorera allt stök och slänga mig i soffan med lite glögg och fundera på julmenyn.  För första gången skall vi fira hemma hos oss och det ser jag fram emot! Vi har delvis knytkalas och med tanke på barnen blir det definitivt inga maratonsittningar, men god mat skall det bli iallafall! (Så alla lådor och sillasalladen, you're out!) Vi tänker oss julklappsutdelning för vuxna först då barnen somnat, så då kanske man kunde duka fram en liten andra dukning med vuxenmat? Tål att tänkas på!

Nuförtiden få barnen sover så bra (ta i trä)  har jag alltid stora ambitioner till att göra saker på kvällarna, men sen går luften ur mig. Max 40min efter läggning av den äldre håller dagens adrenalin i sig och då gäller det att passa på, sen är det inte fysiskt möjligt att åstadkomma något vettigt mera.  Idag lyckades jag som genom något under fixa både en julklappsbeställning (posten får lov att reda upp sin strejkhärva snart!) och tråk-kolla våra husförsäkringar (har haft en gnagande känsla av att vi kanske inte haft huset försäkrat men det hade vi såklart. Så nu kan jag släppa den tanken).  Bäst att dricka en kvällscoca-cola och smälla i sig lite blåbärspaj. Kanske ett avsnitt grey's anatomy på det? Så får det bli. 

Torprenoveringen kryper närmare - nu har vi byggnadslov och trappbyggsatsen är redan färdig och avhämtas antagligen redan nästa vecka, och sen är det bara att köra igång och börja bygga!  På veckoslutet åker vi ut och tömmer huset på det mesta, vi har inte så mycket möbler där och det är lättare att bara flytta ut allt i bastuhuset än att sen försöka dammsuga bort byggdamm från madrasserna. Men nu börjar också de otaliga "små" frågorna från vår entreprenör trilla in - vilken färgkod skall trappan ha? Vad skall det bli under trappan? Hur bred panel i taket? Vilken tapet skall det vara? Så nu har jag lånat tapetböcker över veckoslutet och skall börja bläddra  - det är tur att beslutsångest inte är något vi plågas av direkt.  Och under trappan - där skall det bli skåp. Och när jag såg det här blev jag helsåld:  Så smart med utdragbara skåp! Måste kolla om det går att göra hos oss.  Annars får det bli sån där sned dörr som på bilden till vänster. 

Den här hösten har tidvis varit überjobbig, men jag ångrar inte en sekund att jag valde att vara hemma med båda barnen och ha den äldre i parken några timmar på förmiddagen istället för på dagis. Att vara med en snart treåring är så underhållande, speciellt med en som vår som talar som en liten professor och kläcker ur sig roliga grejer stup i kvarten. Han är så artig och säger meningar som "Tack, jag vill inte ha vatten men jag kunde gärna ta en kopp te, tack " på fullaste allvar. Och däremellan tror han att en dubbeldäckare är en "Tuppen tänker" eller upptäcker att han kan sörpla när han dricker och skrattar så mycket att han håller på falla av stolen. Lillfia begrundar och tittar och skrattar åt honom då han kommer och drar av hennes strumpor och hon kryper snabbare varje dag för nån gång måste man väl hinna fram till det där intressanta legohuset innan han tar bort det? Mellan varven är det förstås svårt att kanalisera syskonkärleken, och hon får nog stå ut med

Nu kommer jag att jinxa det - men äntligen, äntligen sover alla på nätterna i det här huset. Kl 19 är det tyst i barnrummen och så öppnar de inte sina ljusblå ögon innan klockan slagit 6 nästa morgon. Tack för det och halleluja! Så nu när sömnskulden så småningom börjar vara bortsoven finns det tid - tid att slösurfa då man tidigare tagit tupplurer, tid att fundera på inredning och julklappar och middagsmat som är fler än tre ingredienser och en burk grynost och körsbärstomater som enda grönsak. Tid att hinna vara lite själv och inte bara hela tiden springa för att hinna ifatt. Tid att tänka klara tankar som inte är dimmiga av sömnskuld. Juristen är inne i en intensiv jobbfas så jag njuter av tystnaden på kvällarna och är alldeles nöjd med att sopsortera och dricka cokis ur burk på kvällarna. Fråga mig på nytt om en vecka och jag har blivit mökkihöperö - jag är enbart så här harmonisk nu tack vare ett fint veckoslut i pärnu med vuxensällskap för en vecka sedan och många långa nätter

Imorgon åker jag på spaveckoslut med tjejerna och varvar ner och laddar om energidepåerna. Juristen blir hemma med barnen och jag skrev ner vårt dagsschema för att han skall ha något att  luta sig mot medan jag är borta. Nu tycker jag att jag lämnade bort alla möjliga alternativ och tips och välmenande råd men det blev ändå en hel massa klockslag och två olika eftermiddagsscenarion...  Nu är klockan 13:06 och barnen sover. Idag kör vi eftermiddagsscenario 2 om inte något väcker lilltösen innan kl 14.15. Då kör vi en smidig övergång till scenario 1. Jag inser att jag går omkring och ser på klockan hela tiden och tänker "om hon vaknar nu så..." och "om vi skall äta kl 18 måste jag förbereda nu om vi skall hinna gå ut sen..."   Men jag tycker ändå att jag vinner mer än jag förlorar på att vara så här superstrikt med rutinerna, även om jag ibland skulle vilja glömma allt och lita på att det ordnar sig utan strikt schema också. Och det gör det så klart, men det är så myc

1. Om man spelar Candy crush medan man kokar linssoppa till middag bränner linserna fast i kastrullen. Jag får sälja in soppan till familjen ikväll som en rostad linssoppa.  Ännu tveksamt om kastrullen kommer att återhämta sig.  2. Lillfrökens sömnskola går bra och hon kräver inte mera mat på natten, men vaknar fortfarande alltid vid tvåtiden och vid fem. Oftast vägrar hon somna om efter kl 5. Men läget är bättre än tidigare så det är vi glada för! Kanske borde köra den där metoden där man väcker bebisen en timme innan den kommer att vakna för att skuffa in hen i en ny sömncykel? 

På fredagar tyckerjag ofta att jag har sämre tålamod än andra dagar. Antagligen för att hela långa veckan ligger bakom en och för att krafterna börjar ta slut. Den här veckan har det dessutom varit höstlov i parken onsdag-fredag så barnen och jag har skavt på varandra mer än vanligt och nu skulle alla behöva lite nya tag. Förmiddagen var evighetslång  idag och det kändes som en enda lång rad av konflikter och nej-sägande (nej skrapa inte väggen nej akta spisen nej inte fingrarna i hennes ögon nej nu tittar vi inte på buuklubben nej väck inte j nej nu har vi ingen grynost) Nu sover alla barnen och sen får vi ta omstart och hoppas på mer positiva ordalag från den här mamman. Inatt blir det annars också omstart då vi kör igång med sömnskolan för lillfröken.  Får se vad hon säger när hon inser att det inte blir nån servering på nätterna mera - scenario ett är att hon rycker på axlarna och somnar om när hon märker att kiosken stängt, scenario två är att hon gastar som en mistlur tills batt

  Eftersom det alltid är roligt med projekt och man måste hålla sig upptagen här i livet så bollar juristen och jag nu med tankar om att utvidga torpet och få lite mera utrymme. Just nu är det två rum och kök, och efter den regniga sommaren vi hade så märkte vi att vi skulle behöva lite mer utrymme för att utnyttja stugans fulla potential.  Uppe under taket finns en stor vind som för tillfället varken är isolerad eller har fönster, men med relativt lite arbete och utan att ändra på huset alls utåt sett kunde man få två sovrum till uppe och mer rum för lek och samvaro nere.  Vi skickade just ut ritningarna till grannarna och hoppas att de inte har något att invända, men om allt går bra och pengarna inte tar slut på vägen så går vi förhoppningsvis från  till med en fin trappa innan sommaren. 

Lillasyster har blivit sex månader gammal redan och hon har full fart på - sedan någon vecka tillbaka tar hon sig framåt med sina små klibbiga tassar som draghjälp, hon har två tänder nere och sitter nästan själv i matstolen. Hon äter allt vi äter utan mjölkprodukter och salt och oftast med god aptit - bäst går det vid frukost och lunch, vid middagen är hon lite för trött för att orka koncentrera sig både på att sitta själv, öppna munnen och äta. Hon sover oftast två gånger per dag, en gång på morgonen då vi för B till parken och en gång på eftermiddagen efter lunchen (samtidigt som B sover, tack för den lugna stunden på dagen!). Sen somnar hon tidigt på kvällen, vid sjutiden, ca en halvtimme före B. Det ger oss föräldrar lång barnfri kväll och jag är glad att vi kämpade med att vänja henne vid den rytmen för någon månad sedan. I början av natten sover hon bäst, kanske 3-4 timmar innan man får gå peta in tutten eller mata. Och efter det är det tyvärr rumba hela natten...ibland vaknar

Två barn är sannerligen mer än ett och ibland tänker jag på att en borde ha passat på och skrivit typ en doktorsavhandling då en var hemma med bara ett barn, för jämfört med det här så var det semester. Men man får ta det som det kommer, skippa alla (alla!) stora planer och förväntningar på dagen och vara glad om man hinner med något extra istället. Mina bästa tumregler är de här: 1. Allt som är gott är bra för magen och mår mamma bra mår alla bra Hence - hur mycket godis och cokis och kex och kakor som helst är tillåtet och tisdagens jogatimme är helig. 2. Ta in betald hjälp med så mycket som möjligt. Lätt för mig att säga förstås när vi är lyckligt lottade och har råd med det, men att låta någon annan klippa häcken är värt 1000ggr mer i gemensam tid än det kostar att låta göra det. Sen kan man fuska mellan varven - städerskan kommer varannan vecka och däremellan fuskstädar jag med helt huippuga dammdukar 3. Sov Sov så fort det ges ett tillfälle. Den här re

När en är hemma och ens huvudsakliga uppgift är att hålla barnen glada och nöjda så kan en ju nog använda omåttligt med tid på att fundera på hur en skall klä dem när de skall ut i parken. Det här kombinerat med alla Facebook-loppisar som jag är med i har visat sig vara en farlig kombination - jag ser att någon efterlyser toppabyxor eller en reservhalare och vips kan jag använda hela dagssömnen till att stressa över att vi inte har någon halare alls ännu och verkligen inga toppabyxor och hjälp hur skall det bli folk av våra barn?!  Sen bestämmer en sig för att två-åringen "behöver" toppabyxor och så börjar letandet efter ett par bra - kanske ett par fina finns på tori till ett bra pris eller borde man köpa på nätet (googla googla rabattkod) eller kanske lafkan har och så har hela dagen gått.  I bästa fall utmynnar allt detta i att barnen är välekiperade i alla väder. Och så håller jag ju mig (och posthanteringen) upptagen.  Nu har B toppabyxor och kommer förhoppningsvis ej at

Vardagen rullar på i takt med att jag rullar dubbelvagnen fram och tillbaka till parken. Vi har hittat vår vardagslunk och dagarna går snabbt och oftast är alla vid gott mod ännu på kvällen. Tricket tycks vara att  1) inte ha några ambitioner eller krav alls 2) ge tillräckligt med tid och uppmärksamhet åt två-åringen så han inte börjar göra hyss för att få uppmärksamhet 3) ha ögon i nacken 4) ha enorm framförhållning och alltid, alltid se till att få fram mat i tid. Blodsockerfall är min värsta fiende.  Följer vi de här punkterna är läget okej. Dessutom lyckades vi äntligen med potträningen för B och nu behöver man bara byta blöja på ett barn, det i sig är nästa värt en glädjedans.  Ett halvt år utan att sova ordentligt börjar ändå snart kännas tungt och vi jobbar på att få lillasyster att börja äta ordentligt och väntar på att hon skall bli lite äldre så vi kan köra sömnskola om en månad eller så. Och så planerar jag in den årliga tjejresan och andningshålet till början av november oc

Jag återupplivade min stegräknarapp och  efter en vecka visar det sig att jag ganska jämnt går ca 10000 steg i dagen - ganska många fler än jag gick en vanlig jobbdag. Idag med promenad både till och från parken och till och från bibban kom jag upp i nytt rekord för den här månaden.  Nytt rekord och ett nygammalt konstaterande - jag måste skaffa nya lenkkaren. Ungefär vi samma tid in i den förra mammaledigheten märkte jag att knäna och fötterna inte håller allt detta promenerande utan ordentliga skor, och läget tycks vara detsamma nu. Marsch till sportbutiken bara!

Efter sju veckor semester är den här familjen tillbaka i en alldeles ny vardag. Juristen är tillbaka på jobbet, och jag sköter hemmarumban med båda barnen hemma. B har börjat parken och är där på förmiddagarna - den här veckan har vi mjuklandat och han har bara varit där två dagar ensam den här veckan, och bara korta stunder, men det kommer att bli huippu tror jag! Parktanterna är ljuvliga och det finns passligt få barn och det kryllar av leksaker. Men det bästa av allt är att B hittills diggar det massor! På morgnarna rullar vi iväg med dubbelvagnen och B cyklar sparkcykel brevid - han orkar inte riktigt hela vägen så i något skede får han åka, men han sparkar tappert på ganska långa sträckor och är inte en fullt lika stor trafikfara som i våras som tur. Med båda barnen i vagnen och Bs cykel som extra tyngd är det sen ett redigt träningspass att ta sig framåt - vi brukar få lite roade/medlidande blickar av de vi möter... Min plan är att ha barnen i vagnen 8.30, rulla till parken så

Vi kan säga så här: våra barn är inte mogna att sova i samma rum ännu, åtminstone inte så länge J ännu äter på natten.  Kvällarna gick ännu någorlunda okej även om de höll varandra vakna ganska länge, men jag har inget behov av att utsätta varken två-åringen eller hans nära omgivning för fler nattliga svartsjukeattacker då han vaknar och ser att lillasyster får vara längelänge i famnen när han ligger och sover. Nä, det här projektet får vi återkomma till i ett senare skede. 

Lilltösen har haft sömnskola del ett den här veckan, där tanken är att hon skall lära sig att somna själv i egen säng utan att vi vaggar/vyssjar/bär omkring/matar nonstop/sjunger precis rätt sång i rätt tonläge medan hon ligger på en sammetsdyna inbäddad i guldfiltar tills hon kraschar av utmattning.  På tre kvällar med snälla metoder kom vi ner från täyshuuto i två timmar till en halvtimme av semi-joller med paus för lite gråt, så so far so good.  (o-)smart nog så passade vi då på att byta sovmiljö och hälsar på hos juristens föräldrar. Här måste barnen för första gången sova i samma rum, får se vad det blir av den här cirkusen. Efter 46minuter har följande scenarion utspelats: - "J - är du vaken?" (J säger ingenting.) Någon stund senare tappar J tutten och börjar gråta. B vaknar och ropar "J - skall vi vara vakna nu?" J gråter ännu mera, antagligen för att hon blev rädd... Oh well. I värsta fall är det bara några nätter, i bästa fall vänjer de sig vad att sova til

Hemma igen efter en vecka på Mallorca i vårt fina resesällskap med 6 vuxna och 4 barn. Att resa med en två-åring och en tremånaders gick över all förväntan - den äldre äter vad som helst var som helst, uppför sig på restauranger och åker bil utan att knussla (om vi bortser från en förmiddag på serpentinvägar i bergen då vi fick ett anfall av åksjuka...), och den yngre bara följer med överallt utan att bry sig så mycket.  Mallorca och vårt hyrda semesterhus var perfekt för oss - korta avstånd överallt,sol och varmt alla dagar, passliga utflyktsmål men också långa lata eftermiddagar vid poolen. Eller speciellt lat kan man ju aldrig vara då man ändå måste vara på helspänn med barnen och poolen.  Passligt till den här veckan bestämde sig lillisen dessutom för att börja somna tidigare på kvällarna, så nästan alla kvällar fick alla vuxna äta tillsammans utan barn och sitta och dricka vin och prata i lugn och ro. Kombinationen barnen sover, varm medelhavsluft, inga myggor och god mat är gansk

1. Semestern.  Att vara två vuxna, fyra händer och två famnar. Delat ansvar, att inte alltid alltid måsta ha koll på vad skall vi äta och hur mycket kläder behöver barnen ha på sig idag. Att vara alla tillsammans och åka på utflykt. Sommartorget på landet och en strand vid Medelhavet. Att kunna ge lite mer tumistid till B och att han skall slippa känna sig hotad av lillasyster.  2. Rutiner på lilltösen När semestern är här och vi är tillbaka från Medelhavet skall jag sätta kvällsrutiner på lilltösen. Jag märker att hon behöver det nu, men kan inte ta fighten nu innan resan med risk för att vår bräckliga tillvaro kollapsar totalt. Planerar att evakuera henne och mig till gäststugan på landet och försöka få ordning på kvällsyrseln. Min inre planeringsfreak är redan nu salig över att få planera läggningsrutiner. Så här kan vi nämligen inte ha det. 

Snart, alldeles snart inleder juristen sin semester och sju långa veckor tillsammans alla fyra väntar. Det blir sommar både i stan och på landet, vid Medelhavet och i vårt västra grannland och det kommer att bli hur bra som helst. Speciellt medelhavsdelen ser jag fram emot, även om semester med barn egentligen bara är vardag med barn någon annan stans. Men jag tänker mig att trotsutbrotten kanske är färre under en varmare sol och att jag kanske blir en lugnare förälder med fräknar på näsan? Och glass och strand är utan tvekan bra för alla inblandade.  Först skall vi ändå få hela det här packet nerfluget till Medelhavet - fyra timmar i en plåtburk kan eventuellt vara lite påfrestande för en två-åring så idag har jag bunkrat upp med nya sagor, klistermärkesböcker och någon ny liten grej att leka med. En ny app eller två på paddan ännu, lite nedladdad musik och ett par hörlurar samt femtielva olika snackssorter att ta fram när det kniper och man skulle hoppas att vi trillar ut ur planet p

Regn och rusk och blixtar och dunder utanför, lilla J har snuva och alla har knappt sovit i natt. Så idag bäddar vi ner oss under täcket och är tacksamma för att vi har möjlighet att slappa bort en sån här tråkmåndag. Imorgon börjar vi om. 

Juristen spelar fotbollsturnering idag och jag har äntligen fått båda barnen att sova samtidigt. Skall slänga upp fötterna på soffan, dricka te och läsa barnuppfostringslitteratur. Det äldre barnet trotsar och lär mig att bli bättre på självbehärskning och tålamod.  Postade en bild på min litteratur och beklagade mig på instagram och fick vips  en drös med kommentarer av kompisar med samma problem som önskade recensioner på boken när jag läst den. Kanske vi borde grunda något slags trotsdagis för utmattade föräldrar och utbyta erfarenheter? Idag skippar jag ändå trots-tipsen och tänker genus: 

Solen skiner men det blåser kallt på torpet idag - vi planterar sommarblommor och planerar semestern (hej Stockholm i augusti!) och rensar ogräs i trädgårdslandet. Jag drömmer om att kanske bada bastu ikväll, men får se om jag orkar med det i praktiken - bastu med en två-åring och en två-månaders är kanske inte så lätt att genomföra?  Annars är jag mest ivrig över att en av liljorna som fanns här när vi övertog torpet verkar vilja blomma i år, hittills har de bara gjort blad men inga blommor, så nu håller alla trädgårdsfantaster tummarna!

Det är kväll och jag tassar till Bs rum för att kolla att han har det bra innan jag själv lägger mig. Han sover djupt men har sparkat av sig täcket så jag lägger det tillbaka. Han suckar djupt, vaknar till och fräser "Dörren fast!" Tydligen är egna revir viktiga för såväl tonåriga som trotsåriga barn. 

Juristen är på jobbmiddag och jag var förberedd på att fixa eftermiddagen och kvällen själv med allt vad det innebär. Men så skickade en kompis meddelande och frågade om hon och deras dotter får komma och leka med B och vips försvann all tid fram till läggning utan strul och bråk och dessutom fick vi sällskap vid middagsbordet. Lilla fröken hade den goda smaken att sova sig igenom hela besöket och vaknade bara en stund innan B skulle lägga sig, så det blev egentligen aldrig något bollande av två trötta barn samtidigt vid sovdags. En stund senare somnade hon magiskt nog i bärselen medan jag åt glass och ännu mer magiskt så gick det för en gång skull att lägga ner henne utan att hon vaknade.  Slutsats - klockan är bara halv tie och alla barn sover i egna sängar utan att någon blev arg innan vi kom så långt! Kors i taket! Känner att med sån här flow som jag hade ikväll borde jag nästan sätta in en lottorad - i'm on A winning strike!

Snart har det gått två månader i den här fyrapersonersfamiljen och det känns som att vi kommit ut ur bubblan lite grann. Så här sett i backspegeln var den första månaden total yrsel - J sov lite som det råkade sig och vi hade ingen koll på nånting. Vid sexveckor hände något och bebisen blev som förbytt - mittiallt får man kontakt med henne och hon tittar och joddlar och är liksom en egen liten person. Kanske det hänger ihop med att vi fattade vad hon vill (sova inbäddad så hon är nästan svettig i en miniliten kantokoppa) och inte vill (vara vaken längre än 1h15min i streck)? Nu har vi anyways lite mer koll på läget känns det som! Mammasamvetet har däremot börjat vakna och jag känner mig lite otillräcklig - har jag inte J i famnen försöker jag ge lille B så mycket uppmärksamhet som möjligt och däremellan kanske man vill växla några vuxna ord med juristen och någonstans skulle man också gärna vilja bara vara helt själv ens en liten vaken stund utan att någon vill nånting av en. Värsta ly

Lilltösen sover sin djupaste sömn, ute regnar det och jag bakar bullar. Vi hade ursprungligen tänkt åka till lande redan idag men det blev ändring i planerna och vi hittar på aktiviteter i stan istället imorgon.  Bra så, för trädgården här hemma skulle behöva lite omsorg innan dopet om en vecka. Helst skulle jag inte vilja att dopgästerna såg en sandhög och 10 mullsäckar utan istället såg tulpaner och lite nyplanterade perenner samt gårdsplan med sand på och lite färre maskrosor. Idag är vädret för tråkigt för att ta itu med det, så jag koncentrerar mig på bullarna så länge. 

Planerar morsdagslunch och bläddrar i kokböcker. Tänker mig att något som innehåller älgfilé och getost inte kan bli fel - kanske med grönsallad och polenta till? Och så lite päron och vaniljglass till efterrätt. Blir typ hungrig redan nu. 

Alla veckoslut borde vara tredagarsveckoslut - det känns som evigheter sedan vardagen, speciellt som förra veckan var lite undantagstillstånd då B var sjuk.  Vi hade tänkt vara hela helgen på lande men hann sist och slutligen bara vara ute ett dygn innan jag fick bröstinflammation (igen, andra på en månad - suck!), och vi fick komma tillbaka till civilisationen, läkarna och antibiotikan. Resten av helgen blev sen stadsveckoslut, men vi gjorde det bästa av det och träffade kompisar och åt lunch på stan.  Den här veckan skall jag ta mig ur babybubblan och försöka träffa lite folk - efter en månad sgs utan socialt umgänge utanför mina trygga kretsar börjar jag bli svältfödd på input från andra än juristen, dagmamman och barnen och i det långa loppet blir det lite enformigt. Dags att skicka iväg lite meddelanden och boka kaffeträffar!

Storebror har varit sjuk och hemma från dagmamman den här veckan och jag har haft båda barnen själv. Slutsats - man fixar ju nog det, men sjuka storebror måste ofta vänta mer än vad som känns rimligt när jag har händerna fulla med blöjbyte eller evighetslånga nattningar av lillasyster, och det känns lite jobbigt när han kommer ynklig med snoret rinnande under näsan och bara vill att man skall snyta och man får be honom vänta ännu lite - "mamma måste bara..." Idag verkar energinivåerna dock stiga till vanliga två-årsnivån, så imorgon är han säkert back in business igen. Igår gick allt på sparlåga och vi gjorde inte mycket mer än snöt ovan nämnda näsa och läste sjutusen böcker under filten medan jag försökte hålla alla någorlunda nöjda med pepparkakor och röd saft för den äldre och famnen/maten/vad-månne-du-vill-nu för den yngre.  Lilltösens dygnsrytm är fortfarande ett mysterium och jag vet inte hur mycket man ännu kan lära henne att somna själv så det blir mycket bärande, vag

1. Att de verkligen är fullständigt hjälplösa och inte kan någonting alls. Man skulle tro att en grundläggande grej som att somna själv när man är trött skulle vara inbyggd, men nej. Blir galen snart på detta vägrande att somna till dagssömn. Vädjan till bebis: när du blir trött, stäng ögonen och sov en stund. Helst en lång stund på förmiddagen och en lång på eftermiddagen, inte tusen små en-minuts-snuttar åtföljt av tusen minuter av frustrationsgråt.  2. Att de inte kan kommunicera överhuvudtaget. Är du hungrig? Trött? Ny blöja? Whats up?  Ingen vet.  Det här kanske iof är ett problem hos mig, kanske jag inte bara talar hennes språk ännu.  3. Att de alltid, alltid blir hungriga just då jag har fått min mat på tallriken.  Just nu är det ändå punkt ett som är mest framträdande. Alla tips för att få minibebisar att sova någon annanstans än i min famn mottages tacksamt!

Dags att summera lite tankar kring två barns vardagen så här med snart tre veckors erfarenhet! Storebror har tagit det hela så mycket bättre än jag befarade - hittills har vi knappt sett någon svartsjuka alls, utan han pendlar mellan nyfikenhet, omvårdnad och stundvis lite irritation över att lillasyster J inte gör nånting alls och över att han inte får lyfta/väcka/ligga på/sätta sig på henne... Sötast är han när han pajar henne på huvudet och berättar att det inte är någon fara (hände senast idag när jag dammsög) eller när han ropar "nu ska du inte gråta, bebisen" om hon börjar gråta t.ex när vi byter blöja. Viktigast tycks vara att veta exakt var hon är hela tiden, det är det första han kollar på morgonen och när han kommer in från uteleken. Nu är vi så lyckligt lottade att vi har en massa hjälp i vardagen med B, så jag kan koncentrera mig på lillasyster på dagarna - men ändå har vi hunnit samla ihop en hel del prima tvåbarnsfamiljsmaterial på den här korta tiden. De mest

En nykomling i väskgarderoben är på väg hem till mig. Från mig själv till mig själv för båda barnens skull - den gör sällskap i väskhyllan med färdigblivningsväskan, befordringsväskan, första färdiga jobbprojekts-väskan och alla andra väskor från mer eller mindre viktiga milstolpar i livet.   Nu håller alla tummarna för att den här är lika fin i verkligheten också!  (Bilden är en screenshot från closed.com i väntan på att den äkta varan kommer fram)

Idag blev lilltösen sex dagar gammal och det känns regn självklart att hon är här. På måndag fick vi komma hem från sjukhuset som tur, att dela rum med två andra bebisar ger inte direkt nattro om vi säger så.  Lille B har tagit det hela mycket bättre än jag var rädd för - han har varit tystare och mer fundersam än vanligt hela veckan, men idag delade han redan med sig av det allra heligaste sovdjuret åt henne, och han har hela tiden stenkoll på var bebisen är. Hur mycket han på riktigt förstår är ändå oklart - på tisdag morgon var första frågan "var är den där nya dockan?"... Påsken firar vi hemma i lugn och ro - jag har kämpat lite med att få amningen och funka och drog på mig en mjölkstockning i natt så idag har det varit feberfrossa och amningsmaraton för att få ut det onda. Nu verkar det vara bättre som tur! Så skönt att juristen har kunnat vara hemma den här veckan när det varit lite upp-och-ned stundvis. På tisdag återgår vi till vardagen, får se hur den börjar utforma

Igår kväll blev vi tvåbarnsföräldrar då lillasyster hastigt och lustigt gjorde entré - halv tre satt vi ännu och åt efterrätt hos juristens föräldrar och klockan sex var lilltösen född och jag satt med förvånadens finger i häpnadens mun och undrade vad som just hände. Jämfört med Bs förlossning gick det här med turbofart, men alla mår bra och lillisen har mörkt hår och juristens haka och min näsa och långa smala pianofingrar. Imorgon får vi förhoppningsvis åka hem, det blir spännande att se vad B tycker om nykomlingen!

Sista rådgivningsbesöket idag - de konstaterade bara att allt fortfarande är prima och att jag inte mera är på deras ansvar. Om inget hänt innan tisdag blir det övertidskontroll på sjukhuset nästa vecka och så tar vi det därifrån.  Så vi siktar in oss på det så och förbereder hjärnan lite smått för att det kanske blir igångsättning runt påsk, hoppas på att bli av med förkylningen asap och hämtar pizza till middag till familjen ikväll.  Lite ironiskt skulle det ju vara om vi prickar långfredagen med andra barnet, första föddes ju på julafton. 

Så här när beräknade dagen kommit och gått och jag ställt in siktet på att vänta två veckor till fördriver jag tiden med att spela fåniga små dataspel. När jag väntade B spelade jag Machinarium och den här gången är jag helsåld på Candy Crush. Och, efter ett mycket välgjort product placement i House of Cards tredje säsong, också Monument Valley. (Fast när jag googlade det så visade det sig att ingen fått pengar för den synligheten, men indirekt så måste ju nedladdningarna ha ökat lavinartat...) Så trolskt och så beroendeframkallande och så meditativt på något sätt. Hoppas den där lugna plingplongmusiken hörs in till babyn.  Det är så bra att man måste spela långsamt långsamt för att det inte skall ta slut för snabbt. 

Varje morgon när jag vaknar är jag lika besviken över att ingen förlossning startat den här natten heller (vet inte varför jag inbillar mig att det måste ske på natten?!?). Här är det alltså status quo, inga bebisar i sikte. Alla Mad Men säsonger på netflix är slut och jag har övergått till New girl och evighetsfunderingarna kring om Jess och Nick skall bli ihop eller ej. Om inget händer snart börjar jag tvätta fönster nästa vecka, sånt här blir lite långtråkigt i längden.

Just nu känns det som att vi faktiskt knäckt förädrakoden och vårt lilla trepersonerskollektiv lever ett harmoniskt förortsliv - alla sover på nätterna, B har blivit så stor att han äter själv och leker själv och kan göra en hel massa saker själv. Han är glad och harmonisk och man kan prata med honom och göra saker tillsammans. Och nu är då tanken att vi börjar om från noll igen? Ibland undrar jag om vi inte bara skjuter oss själva i foten. Skall vi börja om med nattvakande och matande och hela faderullan nu när vardagen rullar så fint? Samtidigt tror jag att det är lättare att börja om nu än om, säg, ett år eller två. Många saker känns annorlunda nu med tvåan - då B var nyfödd var jag närmast besatt av att inte bli för fast; jag ville vara jag och inte bara mamma och var supernoga med att ha egna saker att göra utanför hemmet. Efter ett år kände jag att jag måste tillbaka till jobbet för att jag annars kommer att gå miste om nånting.  Nu vet jag att den där första tiden är superk

Sjukdomsinfernot verkar (ta i trä) vara över i vår familj igen en gång - nu väntar vi bara på att dagmamman också skall tillfriskna och sen är vi back to normal. Juristen är tillbaka på jobbet och B och jag leker i lekparker och går promenader i snigeltakt runt kvarteret. B har fått en sparkcykel och är mycket ivrig - som tur har han inte lärt sig sparka fart och glida ännu, för hans nuvarande framfart där han mest går med den som stöd är en alldeles utmärkt takt för mig också just nu. Idag tog det en timme att ta sig runt det vi kallar för lilla kvarteret (max 800m typ) med cykel och allt - då det dessutom pågår vägarbeten med grävskopor och what not just på den rutten så blev vi "aningen" fördröjda. Nå, solen skiner och vi har ju inte direkt brått någonstans och barnet spär på sin redan osunt o-ödmjuka självbild genom att meddela med två minuters mellanrum att "B cyklar jätte jätte bra! B har egen cykel sidu!".

Jag jinxade det med att skriva om att vi inte vill ha en repris på spysjukan för idag har vi just det. Än så länge är det bara juristen, den enda som slapp undan förra veckan, så det kan ju hända att det här bara är någon extremt fördröjd smitta, eller så har han plockat upp en helt ny spännande magbobba någon annanstans. I vilket fall som helst - suck! Så fort vi insåg åt vilket håll det barkade igår kväll flyttade jag ut ur sovrummet och in med lille B på andra sidan hallen och idag har vi hållit 10 meters avstånd och skilda badrum och peppar peppar är B och jag ännu friska. Håll tummarna för att vi skulle slippa ur den här onda cirkeln snart... Och ja - ingen baby nu tack.

Vecka 38+1 idag, och än så länge ingen baby. Börjar så småningom tappa nerverna på allt som heter graviditet och tycker lite synd om juristen som får stå ut med mig och min korta stubin, så jag tror vi alla hoppas på att den här babyn skulle behaga komma ut lite i förtid. Men det är inte så mycket att göra annat än att vänta, tvätta ytte-pytte babykläder, packa BB-väskan och fördriva tiden så gott det går. Förra veckan var fullständigt upp och ned hos oss med spysjukor och det ena och det andra och nu såg jag fram emot en vanlig vecka med invanda rutiner igen. Tyvärr textade vår dagmamma och meddelande att nu är det hennes tur att vara sjuk, så iallafall imorgon får jag skippa mina högtravande inexisterande planer på att typ läsa en bok på ett cafe och istället underhålla två-åringen. Som tur utlovas fint vårväder och vips fixade jag förmiddagssällskap åt oss i lekparken - att underhålla tvååring en hel dag själv som höggravid är nånting jag ogärna gör, våra energinivåer är så att sä

Igår kväll var jag snudd på salig efter ett välbalanserat veckoslut och funderade på att skriva ett blogginlägg om hur roligt det är att ha en två-åring och hur de goda sidorna överväger de dåliga alla dagar, hela tiden. Sen hände nånting och lille B fick spysjuka/matförgiftning/whatever och spydde med en halv timmes mellanrum mellan kl 1 och kl halv 6 i natt. Efter vår  första spysjukenatt som föräldrar är juristen och jag sannerligen än mera sammansvetsade som föräldrateam, det finns liksom inget annat att göra än att ta sig igenom det på något sätt även när det är som värst och man byter alla lakan för femtielfte gången. (hur gamla måste barn bli innan de kan varna innan de spyr, alternativt fatta att spy i ämbaret?) Idag går tvättmaskinen på högvarv och lille B verkar må bättre - det lilla han ätit verkar hållas inne och varje spyfria timme känns som en lottovinst. Mina nerver är dock ännu på helspänn och varje lilla hostning får mig att hoppa till och befara ett återfall. Vi hålle

Mammaledigheten rullar vidare och snabbare än en gris blinkar gled jag in i pensionärsrytmen där fler än ett program per dag är stressigt. Så jag tar det lugnt, frossar i Mad Men, tvättar bebiskläder och    ligger på soffan på dagarna. Läkaren igår estimerade att barnet kan födas när som helst och gissade att 3kgs klimpen i min mage iaf inte kommer att gå på övertid. Nu är hon ju ingen spågumma så det är inte som att vi skulle vara på väg till Jorv nu genast, men onekligen börjar man ju fundera på vad som ännu måste fixas innan det är slut på lugnet i huset. Fast med min tur hålls barnet inne på pin kiv några veckor extra...

Jahapp, så var den här - mammaledigheten. Fem veckor till beräknat datum och låååånga to-do-listor att beta av. Så här inne på dag tre tycker jag inte att det är så tassigt - det bästa är att man inte behöver rusa iväg på morgonen utan att man kan ligga och dra sig så länge som två-åringen går med på det (typ 20 minuter, och då får man muta med en bok). Nästbäst är sova mitt på dagen, tredje bäst är dricka te och äta smörgås (Bakelser är ännu no-no, graviditetsdiabetesrisken you know...) på café alldeles själv. Dagens to-do-aktivitet är att besiktiga bilen. Måste nog ta en liten tupplur så jag orkar med det.

Juristen har varit på jobbresa delar av den här veckan och jag har varit ensamstående förälder. Idag, på tredje dagen, märker jag att jag sannerligen inte är en bra sådan - mitt tålamod är noll, jag är fräsig och inkonsekvent och mutar och hotar och har mig. Noll pedagogik. Och då ska vi komma ihåg att jag ändå går till jobbet mellan varven och slappar (med bara en dag kvar där får man slappa tycker jag) och att jag alltså ingalunda behöver underhålla barnet 24/7 samt att det alltså har varit fråga om tre ynka dagar. All cred åt de som a) jobbar med två-åringar b) är ensamstående förälder till en två-åring Dessutom är vi båda förkylda. Må denna vecka ta slut snart.

Igår firade vi juristens födelsedag på Sandros med middag och drinkar för 15 pers - supergod mat som vanligt, bra betjäning och så kul att se att 15 personer från olika kretsar ha roligt tillsammans. Idag är vi båda däckade av olika orsaker - juristen var ute och svirade halva natten och är följaktligen ganska seg idag och jag är knockad av någon dum förkylning. Hatar att vara sjuk när jag är gravid, som om man inte skulle vara tillräckligt drabbad redan måste man ännu dras med snuva när till och med finrexin är förbjudet...

Med bara sju arbetsdagar kvar innan mammaledigheten kan jag konstatera att det känns bra att bli ledig - just nu skulle det vara optimalt med tre dagars arbetsveckor eller kortare arbetsdagar, att försöka köra på i ens något som liknar samma takt som förut börjar vara ganska slitsamt. Så jag räknar morgnar och gör i princip ingenting annat än knowledge transfer på jobbet och försöker intala mig själv att det är okej att jag inte mera engagerar mig i alla jobbproblem som  dyker upp -  det finns efterträdare som får ta hand om de sakerna. Fast hjälp så svårt det är att systematiskt försöka överföra allt jag vet och allt jag gjort till någon annans hjärna. 

Idag jobbade jag några timmar från det lokala caféet i vår hemförort och konstaterade igen att i den här miljön har folk inga som helst hämningar utan talar vitt och brett om ditt och datt i båda sina egna och alla andras liv - under de två timmarna jag satt där fick jag en rejäl dos information om - drama inom församligen - vems dotter som har förlovat sig med vem (det kommer inte att hålla, är tydligen tesen på stan) - de obligatoriska sjukdomsuppdateringarna - hur mycket socker det finns i en pilttiburk (här engagerades också cafépersonalen för att väga hur mycket en sockerbit väger) - vindkraftverken i Barösund För att inte tala om de vanliga storyna om vad deras barn håller på med. Måste verkligen försöka komma ihåg att väggarna har öron i den här stan...

Har varit däckad av något slags extrem trötthet hela veckoslutet och skulle helst gå i ide. Lägg till lite hormonella humörsvängningar och jag känner mig närmast som vått tidningspapper som går sönder om man petar lite på det. Hoppas verkligen de sista nästan 7 veckorna inte kommer att vara så här hela tiden! Juristen är som tur snäll och pysslar om mig och leker i snön med B medan jag sover och sover och sover - imorgon börjar jag knowledge transfer till min efterträdare på jobbet och då skulle det ju vara kul om jag hade ens lite mer hjärnceller med mig än idag...

Jag städar inte köksskåpen, jag idrottar inte, jag tycker inte om att stå i lekparker och vänta på att två-åringar lekt klart. Jag har inte koll på vad som händer i världen och analyserar inte nyheterna, jag oroar mig inte för morgondagen, jag rensar inte stuprännorna på hösten. Jag dricker inte kaffe. Jag ångrar mig inte.  Bl.a Peppe och Sara gör inte heller saker.

Vid mellanmålet, då jag redan ätit klart och han  ännu jobbar på sin risifrutti: - nu mamma jätte jätte full -vad sa du? (I hopp om att jag hört fel...) - mamma jätte full. Jätte full. (Vi hoppas att det här var någon slags översättningsgroda från finskan - måste fråga om dagmamman lärt dem det finska ordet för mätt. Annars kan man ju inte ta ut barnet bland folk... ) Vid middagen, out of nowhere: - potatis säger nöff nöff. Vi kanske får jobba lite på matbordsdiskussioner ännu.

Den här hösten och vintern har vi knappt använt barnvagn alls - lilla B är hemma med sin lekkompis och dagmamman på dagarna och då rör de sig med hennes tvillingvagn, och på veckosluten är vi antingen på språng gående här nära eller med bil. Snart kommer Brio Go:n ändå säkert i flitigare användning, men då med liggdelen på. På våren är det säkert sällan jag är ute ensam med båda barnen iom att vi ändå har dagmamman på dagarna, men jag slogs av någon slags boendeimpuls och var tvungen att köpa en syskonvagn "med tanke på sommaren då jag måste klara båda själv".  Så det blev en Baby Jogger City Mini Double på  lite lösa kriterier som jag hittade på efterhand - men den är relativt liten för en dubbelvagn, verkar lättkörd och fälls ihop på två röda sekunder och tar minilite plats i bakluckan för att vara en dubbel. Det känns  a) absurdt att vi snart skuffar två (!) barn  b) kul att iallafall ha skaffat något konkret som förberedelse för den här nya situationen som verkar

Med bara fem veckor jobb kvar är det dags att inse att den där bebisen i magen faktiskt inom en överskådlig framtid kommer att komma ut. Igår kväll fick jag en plötslig lust att börja göra nånting inför det och vips hade jag dragit fram tyglådorna och börjat skissa runt på ett lapptäcke. Klart lillbebisen skall få ett eget täcke! Är inte helt hundra på layouten här, men nånting i den här färgskalan får det nog bli - den kan hända att den mörkblåa med prickar får ryka - den kanske är aningen för mörk i kontrast till de andra... Den här gången skippade vi att beställa mammalådan från FPA och tog pengarna istället. I och med att lillis föds i samma årstid som B skulle vi bara få en (nästan) exakt likadan uppsättning i samma storlek som vi redan har och det kändes lite onödigt. När jag blir ledig får jag ta och gräva fram lådan med Bs och göra inventarie på yttepyttekläder. Antagligen har vi ganska långt allt vi behöver, men en del av processen är ju att köpa s

Tydligen verkar det vara vår juttu att göra stora barnrelaterade förändringar på semestern - är det inte sömnskola så är det bort med tutten, eller som nu, bort med spjälsängen. Vi ville flytta lille B till en ny "stor" säng i god tid innan lillbebisen kommer och tar över spjälsängen. På mellandagarna åkte vi alla till Ikea och han fick provligga i den vi på förhand sett ut och han älskade att ligga och gosa under täcket i butiken. Iof no news där - han kryper gärna ner under ett täcke var som helst och meddelar att han vilar lite... Nästa dag byggde vi ihop sängen och lät honom vara med och bädda med nya lakan. Samtidigt fick han en egen dyna för första gången. Spjälsängen lämnade vi kvar och när det blir sovdags får han välja var han vill sova. De första dagarna valde han nya sängen till dagssömnen men spjälsängen på natten, men snart lockade nya dynan mer än gamla sängen också på natten, och nu, efter ungefär en vecka, meddelar han redan i matbordet att "sova nya säng

Nästa vecka går jag in i vecka 30 och mittiallt har redan tre fjärdedelar av graviditeten gått. Jämfört med förra gången känns den här gången mycket jobbigare även om jag fortfarande är lyckligt lottad som inte har några verkligt jobbiga gravidproblem. Jag måste få (mycket) mat regelbundet (och helst mat som man måste tugga ordentligt, knäckebröd vinner purésoppa alla gånger) men sockervärdena är ännu fin-fina och snart kanske jag kan konstatera att jag slapp graviditetsdiabetesen den här gången. Nallekarkkina, cokisen och bananerna är dock ännu portförbjudna tyvärr... Psykiskt är det däremot lite jobbigare - jag känner mig helt knasig i huvudet och tycker att det är jobbig att hela världen är upp-och-ned titt som tätt. Personligen tycker jag att min hjärna gärna skulle få framkalla lite färre skräckscenarion att haka upp sig på. Tydligen var jag likadan förra gången också för juristen påstår att alla mina farhågor är väldigt bekanta (?!?) men jag har inga minnen av såna här hjärnspöke

Våra nyårsplaner ändrades i sista stund pga diverse omständigheter och det här året låg alla redan i sängen och sov vid tolvslaget. Även om det var tråkigt med avbokade middagsgäster så var det med facit i hand ganska skönt att iallafall ha några timmars sömn bakom sig då B vaknade vid fyratiden på morgonnatten med närmare 40 graders feber. Det kändes smått absurdt att stå där med en liten stekhet en i famnen och se hur grannarnas taxi kurvade in på gården från någon fest vid halvfemtiden - olika falla ödets lotter ibland... Trots avsknade festligheter är det alltså trots allt ganska lugnt i det här huset idag - imorgon är det slut på julsemestern och vi skall tillbaka till jobbet. Bara sex veckor kvar innan jag blir mammaledig - det om nånting känns overkligt!